Pulverkaffe

Man kan alltid dricka ett glas ouzo men det är inte alltid helt rätt.

(Vrooooooooooomm?..)

För ett par timmar sedan började jag trampa Rethymno-asfalt efter avklarat flyg och ett par bussfärder. Bortsett från att hostellet verkar skapligt kan jag nog inte säga så mycket mer om staden än. Däremot vet jag efter igårkväll en hel del om Atens bakgator och jag skulle vilja påstå att jag har näst intill järnkoll på gatorna kring Akropolis.

Jag gick ut och åt lite mat med ett gäng från hostellet i Aten igår. Samtliga träffade jag vid frukost men när jag roade mig med kamerainköp och skissblocks-diton gjorde de annat. Till exempel åkte de buss sammanlagt fyra timmar i jakt på solnedgången, som de fick se till slut. Fast från bussen och inte från kullen de var på väg till. Hursom blev det lite trampande i receptionen och vi som inte bytte strumpor fick tips på barer. Dessutom fördes en livlig diskussion kring hurvida någons tvätt skulle vara torr till imorgon bitti (läs idag) om den hängdes upp ute. Sånt där beror såklart på luftfuktighet, regnrisk och inte minst vad man anser vara morgon. Inget som reds ut i en handvändning direkt. Sent om sider, en god stund efter att jag och en holländska börjat fundera på om vi inte borde gå i förväg för att få mat innan vi dör, kommer vi oss iväg och alla verkar inbegripna med att hitta något att dricka på en utav barerna vi fått utpekade.

Varsinn moussaka senare.

Det sitter en svensk och en holländska på en restaurang nedanför Akropolis och undrar hur saker som tvätt eller jakt på billigt internet kan vara viktigare än jakten på barer som ska vara svåra att hitta men värda besväret? Fast så länge man inte är ensam är man i sällskap och då är det helt ok att ge sig ut på äventyr. Alltså hamnade vi längs med gatan vi *inte* skulle gå upp längs, för där händer dåliga saker. Det tog nästan en halvtimma att hitta första stället som, när vi hittade det, visade sig ligga ungefär två minuter ifrån hållplatsen vi klev av. Six Dogs, grym trädgård. Det var väl det vi visste. Det blev rätt många skumma bakgator och på den skummaste utav dem låg såklart Six Dogs.

(Installation i rum bredvid Six Dogs, komplett med rödvinspimplare på utsidan.)

 (Mer av samma.)

Efter en paus med vätskekontroll och moget övervägande beslutade vi oss för att uppsöka bar #2 också. Till vår hjälp hade vi ett gatunamn och beskrivningen att det var en liten dörr, som man nog lätt missar, men det går inte att missa när man är där. Vi hittade, det var om möjligt mer artsy än bar #1. Innergård med tält-tak, bar och i samtliga kringliggande rum pågick utställningar utav olika de slag. Samtida Atenskt antar jag sammanfattar det hela.

En snirklig promenad runt Akropolis och ett stopp för en rejäl stänkare (det skulle vara mat och kaffe egentligen, vi vet inte varför det blev som det blev) senare tog vi oss i alla fall tillbaka till hostellet. Förmiddagen före avfärd idag spenderades återigen vid Akropolis, med ett par muggar kaffe och en holländska precis lika seg som en annan. Har man bara en dag på ett ställe kan man lika gärna välja att bara se en sak men göra det riktigt. Akropolis med omnejd blev min grej.

(Absolut på väg tillbaka till hostellet, helt säkert. Fast går man upp längs med varenda gata eller trappa som liknar den här tar det en stund.)

Ett stopp i Aten.

 Idag köpte jag en kamera efter att ha varit utan sen.. ja, Prag då. Det är ett tag sedan. Lite för länge sedan rent av, men ingen ska komma och påstå att shopping är min starka sida. Dessutom lyckades jag hitta en konstnärsaffär där jag kunde bunkra lite skissblock. Det bästa var att det inte var konstnärsaffären jag kollat upp innan, som låg på andra sidan Aten, utan en jag snubblade över när jag letade kamera. Fem minuter senare snubblade jag över en till, fast den gick jag inte ens in i.

Dagarna jag spenderade i Thessaloniki blev det inte mycket gjort alls egentligen, fast på det där bra sättet. Lite strövande, lite eftermiddagsrödvinskrökande, lite springande i regn - sånt där som gör gott. Jo, det blev även fler gyros än jag kan reda ut. Thessalonikiborna måste vara mästare på det där, och billiga var de också. Skulle köpt några och stoppat i ryggsäcken.

(Sittandes på en sten på kullen Akropolis ligger på.)

(Där uppe kostar tillvaron 12€.)

Kameran ja, efter att jag fick laddat den är det väl det enda jag roat mig med idag än så länge. Ta massa konstiga kort, det finns till och med en fjantig fish eye-effekt. Sånt som förhöjer livsglädjefaktorn. Helt seriöst. Jag borde nog slå ett slag för Aten och dess lite dåliga rykte också, än så länge tycker jag det verkar rätt bra här. Speciellt bra är det faktum att här finns ett fungerande tubsystem. Det känns som en evighet sedan jag stötte på ett sådant. Att ta sig från tåget till hostellet här i Aten var nog den smidigaste resan jag gjort på de här snart 8½ veckorna. Visst, det verkar svårt att få tag i en schysst kebab här, i alla fall kring Akropolis där jag bor men det är väl smällar man får ta antar jag. Egentligen skulle jag nog ha haft en eller ett par dagar till här för mellan kamera-köpet, återbesöket på hostellet för att ladda kameran och sedan en promenad kring Akropolis har jag inte hunnit med att se speciellt mycket. Promenad kring Akropolis var precis vad det blev för övrigt för jag kände inte riktigt för att dänga ut 12€ för att få bestiga toppen. Tyvärr Aten, det funkar inte så.

Imorgon blir det flyg till Heraklion på Kreta och därefter buss till Rethymnon, jorå så att ehh..

(Skor köpta i Ungern på fötter i Grekland.)

Duvan

 - Närå, så att ehh...

- Man kanske skulle ta och..

- Alla gör ju det så att ehh..

 - Nä men va fan, tar du kort?!..

- Hörru, så här.. det här.. sluta nu!

- Jasså? Nähä, nä då går jag väl min väg då.

Billigt under omständligheterna, dyrt i jämförelse.

Nästan en och en halv timma på gränsen mellan Makedonien och Grekland, så länge stod det stackars tåget bara där och frustade. Jag har ingen aning om vad problemet var men en kvart efter att tåget egentligen skulle varit framme i Thessaloniki stod vi fortfarande där. Det resulterade i att jag fick lite skrammel och skak-fri tid i tåget att teckna på, samt att jag blev sen till hostellet. Inte för att jag bokat i förväg eller så, i såna fall hade det nog löst sig, men just för att jag inte bokat och de tydligen stänger receptionen vid midnatt blev det lite problem. Å andra sidan är en kebab, en bra sådan, klockan ett/ halv två på natten minst lika bra som en säng. Det är en kort stund senare man börjar fundera över var man ska däcka. Som tur är finns det ett par bra saker med att göra onödiga saker som att till exempel promenera korkat långt mellan tågstation och hostel. Istället för att kanske ta buss eller taxi. Till exempel får man se väldigt mycket mer och man hinner registrera en hel del mer, typ hotell på bakgator som ser lite billiga ut och sådär. Jag hittade tillbaka till ett sånt, fick lägga ut 35€ för en natt, och det var det värt. Eget rum att svina runt i några timmar, det var ett tag sedan.

Just nu däremot har jag hittat tillbaka till hostellet, fått ett rum och allt är som det ska igen. Med allt vad det innebär - typ, hur ska jag ta mig till Kreta egentligen? Blir det flyg? Tar jag tåget till Athen först och kollar läget där? Hur dyra är färjorna? Det tål att kluras på fast mest brådskande är nog att hitta någonstans att tvätta.

Inga kors men tvärs.

Det blev inget milleniumkors igår. Däremot blev det en utflykt till Matkasjön med en båtfärd ut till en grotta och vandring tillbaka till utgångspunkten. Lite synd att jag inte har någon kamera att dokumentera med, kanske inte så mycket för mig i och för sig, jag var ju DÄR. Hann dessutom med att, tillsammans med Australien och Kanada, bli inbjuden på lunch hos familjen som tog hand om en närliggande gammal kyrka. Lunchandet resulterade i att vi nästan missade vår taxi tillbaka till civilisationen, men bara nästan.

Om sådär tjugo minuter ska jag slänga ryggsäcken på ryggen igen och bege mig mot tågstationen för att hoppa på ett tåg till Thessaloniki där jag hoppas vara framme strax före elva ikväll någon gång. Därefter är det bara att hoppas att hostellet jag spanat in har en säng ledig och inte är fullbokat. Mest för att det verkade lätt att hitta till klockan elva på natten och inte för att det var det enda stället jag tror jag kan hitta en säng på. En stund igår var jag påväg till Ohrid här i Makedonien istället men på grund utav att det skulle bli lite mer bök än vad jag var sugen på ansåg jag mig tvungen att avstå. Jag tror att jag missar något, men det får jag ta igen någon annan gång.

Ibland regnar det, ibland är det sol men nattåg är alltid kass.

Nattågsplåga och ösregn i Skopje under hela gårdagen, förutom de första timmarna. Vilket innebär att man går ut utan paraflax eller jacka. Blött blir det. Idag har det å andra sidan varit sol och varmt hela dagen och ska så fortsätta helgen ut.

Skopje känns som en lite förvirrad stad där tre hundra meter kan göra skillnaden mellan små gamla trånga sedan-Jesus-gick-i-trätofflor-gator och enorma nybyggnationer. Lägg därtill att det är skulpturer av alla olika slag utspridda över nästan hela staden. Ibland kommer man på sig med att nästan tackla ner dem när man inte lägger märke till dem med en gång. Makedoniens nationalmusem är, ser i alla fall ut att vara, ett gammalt turkiskt badhus eller något i den stilen. Det var idag, tack vare gårdagen, omgärdat utav lersörja. Innuti känns det hela ganska dekadent, byggnaden har helt klart sett sina bättre dagar och några tavlor - trots att inga utav dem var före 60-talet, håller redan på att gå i upplösning. I en utav utställningssalarna hade man dessutom placerat ett piano där en kanske 16-årig flicka spelade Chopin för sin pianolärare och närmast sörjande? Det var jag, pianosällskapet och tanten som tog betalt av mig som var där, i övrigt var det öde. Onekligen den bisarraste galleri/musei-upplevelse jag haft, speciellt eftersom alla tavlor var målade i klara våldsamma färger och med vilda penseldrag föreställande allt annat än naturalistiska motiv.

Imorgon har jag tänkt bestiga en närliggande bergsknalle för att ta en närmare titt på Skopjes milleniumkors. Förhoppningsvis hinner jag ner igen före fem på dagen, i annat fall blir det nedstigning i mörker. Har jag tur får jag kanske sällskap, den som lever får se. Hur som helst blir jag nog kvar här i alla fall till på söndag, där efter hägrar Thessaloniki och en besvärlig tågfärd. Enda avgången förutom alldeles för tidigt på morgonen anländer närmare elva på kvällen? Halla, vad tänkte ni där?